Att positionera sig för Frid
Under flera månader har jag haft FRID som ledord. En önskan om att leva i Guds frid oavsett omständigheter. Det börjar ju där, med en önskan, men jag har förstått att det även handlar om hur jag positionerar mig, vilka ”röster” jag väljer att lyssna till och hur jag agerar.
Jag tänker så här:
positionering
Vissa dagar vaknar man, eller jag, med frid, oavsett vad som ligger framför under dagen finns ett lugn som skapar riktning och följsamhet. Bullen ligger så att säga i värmen (se bild ovan)
~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~
Andra dagar sitter stressen i kroppen redan innan jag vaknar. Oavsett vad som är planerat för dagen känns det som ett berg att bestiga. Jag skriver en ’att göra’-lista för att få struktur och kontroll, och det kan vara bra för att hålla mig fokuserad. Men om jag gör min lista till mitt viktigaste mål, kan jag bli så fokuserad på att bocka av punkterna att jag missar insikterna, samtalen eller inputsen som ligger utanför min plan. Missar de viktiga ögonblicken och friden.
Kanske är det någon, som liksom jag, har lättare för att förstå saker genom konsten. Därför kommer här en beskrivning om positionering utifrån ett musikexempel.
Låt oss säga att jag ska spela en fri improvisation tillsammans med en annan till musiker. Om jag redan har bestämt hur improvisationen ska låta och vad jag ska sjunga oavsett vad min medmusiker bidrar med. Om jag går in i improvisationen med min ”att göra”- lista som mitt viktigaste mål att bocka av blir det svårt att få till ett möte under improvisationen. Jag sjunger och kan vara övertygande, men mitt eget mål överskuggar lyssnandet så jag har svårt att ta in min medmusiker och hens toner. Det gör att vi inte kan få till ett möte. Det blir ljud men inte så mycket musik. Troligtvis spelar jag även musiken forcerat och det hela åtföljs av irritation över att resultatet inte blev som jag tänkt mig.
Om jag istället går in i improvisationen med en öppen inställning. Jag har en riktning men den är inte statisk. Dvs jag sjunger ut mina toner men lyssnar samtidigt till min medmusikers toner och är följsam i vårt gemensamma musicerande så vi tillsammans kan skapa något, då finns det möjlighet till ett möte! Resultatet kan fortfarande vara något helt annat än det jag förväntade mig men ofta blir den kvarvarande känslan god.
~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~
Så hur gör jag då för att positionera mig för Guds frid (eller musikaliskt möte)?
~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~
Jag tror att det handlar om en öppenhet för den andre. Min medmusiker är inte jag och kan ha helt andra tankar runt improvisationen vi skapar än de jag har. Är jag villig att släppa på mitt för att mötas i vårt? Är jag villig att dela med mig av mitt så vi kan mötas?
På samma sätt tänker jag med Gud. Är jag villig att öppna upp mig för Honom trots att jag vaknar med stress i kroppen och mitt inre skriker av behov för kontroll och listor? Vågar jag be och lägga över dagen i Guds händer ändå? Vågar jag släppa min kontroll och mina att göra listor? Vill jag vara ärlig med det jag tänker och känner och lägga fram allt det inför Gud och villigt lyssna på hans tankar runt det hela?…
Jag tror att det gör hela skillnaden.
~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~
vilka åsikter får utrymmet?
I dagens värld matas vi ständigt med åsikter och tyckanden, både från oss själva och andra. Med all uppkoppling vi har är det lätt att översköljas innan vi hunnit sätta på oss flytvästen. Här tänker jag att jag har ett val! Jag kan välja vilka röster som får lov att tala in i mitt liv och jag får säga, nej tack! till sådant jag inte vill ha in i mitt liv, sådant som inte bygger upp eller sådant som går emot friden. Jag säger inte att det är lätt men jag tror att vi kan öva upp förmågan att sålla.
Det är som när en symfoniorkester stämmer sina instrument innan en konsert. Det kan låta som kaos om man tar in alt samtidigt, men om man fokuserar på ett instrument, kan man höra dess ton klart och tydligt. På samma sätt tänker jag att vårt inre lyssnande fungerar- vi kan öva upp att ’rikta in’ oss själva på Guds röst, på det som verkligen ger frid.
Eller som en gammaldags radio där man rattar in kanalen. Ibland kan man behöva skruva lite för att kanalen ska bli tydlig. Bara för att man råkat stöta till ratten på radion så det bara är brus måste man inte fortsätta lyssna på det. Man kan ratta rätt kanalen. Inte ens om man råkat ratta in en kanal med techno behöver man fortsätta lyssna. Man kan byta kanal!
På samma sätt med åsikter och ”röster”. Jag får säga nej tack till skval och sådant som inte bygger upp för att istället lyssna in Gud. Men ibland kan man, eller i alla fall jag, behöva ”ratta in” rätt kanal. Ofta flera gånger på en dag.
~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~˙~
För min del handlar det om att börja dagen med lovsång. När jag gör det, ställer jag in mig på en bra frekvens, i en position där det blir lättare att höra Guds röst och vara i hans frid. Guds frid. Det andra bruset finns kanske kvar där i bakgrunden men det tar inte över och fastnar inte på samma sätt i mitt inre. Sen behöver jag stanna upp flera gånger under dagen som att stämma instrumentet så vi spelar i samklang. Det behöver inte inte vara länge, snarare små böner som påminnelser för att kolla av om jag fastnat i mitt spår eller eller om jag håller mig till Guds röst och vara i hans frid.
Hur gör du för att välja hans frid?
/🌻
Säsonger- allt har sin tid
Livet består av olika säsonger som kommer och går. Ingen av dem vara för evigt, och det är som det ska vara. Jag tänker ofta att vi här i norr får hjälp av naturen att förstå livets olika säsonger. Vi som har både vinter, vår, sommar och höst. Även om november kan kännas lång vet vi att det kommer en vår. Först försiktigt trevande, så allt modigare tills hela naturen spricker ut i sommar. Men inte heller sommaren varar för evigt. Hösten kommer sen då vi får kura skymning och dra oss tillbaka, och det behövs också.
˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜
Den här tavlan heter just seasons – allt har sin tid.
seasons- allt har sin tid ˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜
måla utifrån lust
Jag började måla den utifrån en lust att skapa med grön gult i olika tekniker för akryl på duk. Jag tror att lust är ett bra ställe att börja skapande på. Först kom den gula färgen och glädjen med den. Tidigare i mitt liv har jag känt liknande skaparglädje när jag sjunger eller dansar men nu fick jag uppleva det med färg. När jag blandat till den ljusgula färgen och började måla bubblade skrattet rakt ut för att nyansen gjorde mig så glad! och sen blev jag glad igen för att färg kunde göra mig glad.
På den högra sidan dominerar det ljusgula med glädje och hopp som övergår till ett lekande fält med gröna och gula kurvor som dansar tillsammans. Längst ner i vänstra hörnet finns ett mörkt parti, kanske oroligt, med gröna, vita, och gula ax som växer uppåt. Med hjälp av gula bollar övergår dessa så småningom till ett grönt lugnt fält. Från det gröna lugna fältet kan man gå vidare mot de de dansarna kurvorna eller så tar man diagonalen ner till det gula igen.
livets säsonger
De olika fälten representerar olika säsonger eller känslor som vi har under livet. På olika sätt går de in i varandra och hör ihop. Precis som naturen, har även vi säsonger och det är som det ska. Och ingen av dem varar för evigt. För mig genererar det ett lugn och en trygghet samtidigt som jag känner en angelägenhet att ta vara på dagarna. Hur jag tar vara på en dag kan vara mycket olika beroende på säsong…
Det är min tanke bakom tavlan, men ser du något annat vore det mycket spännande att få höra!
och vill du se en annan tavla jag målat kan du trycka här ⬇️
/🌻
Som att varandra på nattfärsk is
Under några års tid har jag då och då filmat underlaget jag gått på. Kanske kan det bli ett större konstprojekt så småningom. Just nu är det mer som foto- och filmdagbok över var mina fötter trätt. Det har blivit ett vackert kluster av underlag, så där som livet självt..
påväg mot skogen hemma 
en brygga i Göteborgs skärgård 
grusvägen ovanför huset 
i Skåne på hällar 
Skrea strand i Falkenberg 
bland stenblock I skogen på andra sidan tjärnen 
Lidsjön beklädd med is 
i min skog 
Atlanten möter land Jag tycker fötterna minns hur det vara att gå på just de olika underlagen. Allt från mjuk mossa till kantiga stenar. Sand under svalkande vågor som långsamt försvinner under fötterna eller stabil men lite tråkig grusväg
˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˜˚˜˜˚
En februari för några år sen höll jag på att förbereda en konsert om spänningen mellan att våga gå vidare trots att man inte vet om det bär… Ni vet känslan när marken under en sviktar, framtiden känns oviss men morgondagen fortsätter dyka upp så man får helt enkelt fortsätta… Kan hända kan du känna igen känslan när du ser filmen.
˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˜˚˜˜˚
För mig fungerar det ofta så att jag behöver använda flera sinnen och konstformer när jag skapar. I det här fallet blev det film, text och musik.
˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˜˚˜˜˚
tunn nyis på tjock underis Denna morgon låg en tunn nyis ovanpå den tjocka underisen. Eftersom det var vinter hade solen inte riktigt orkat upp så högt på himlen än trots att det var innan förmiddags fikat. Jag gick ensam på isen. Hörde bara mina steg och så isen som kraschade under mina fötter. Trots att jag viste att underisen var tjock reagerade jag instinktivt när överisen brast. Och visst kan man känna igen det även i livet.. Trots att jag vet att jag är buren och trygg kan det ändå vissla till i magen när jag upplever att fotfästet släpper.
Här kommer de första textraderna från låten Nattfärsk is
Som att vandra på nattfärsk is
kommer den att bära eller brista?
försiktigt tar jag
ett
steg
i taget
framåtOch är det inte så vi alla behöver gå? Ett steg i taget, framåt. och när det bär, tar vi ett till.
Känns fint att se på bilderna så här några år efteråt och veta att marken höll, även den gången.
/🌻Att vara del av ett tillsammans
˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚
Jag är en länk i en kedja där mina handlingar påverkar långt fler än mig.
˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚
Under några månaders tid har jag funderat på det kollektiva och det egna. Hur vi gått från att tänka och handla efter ett ”Vi” till att tänka och handla efter ”JAG”. Mitt eget hus, min trädgård och dess renovering har blivit viktigare än den gemensamma fritidsgården. Att först se om sitt eget och om det finns tid och ork kan man engagera sig i det gemensamma. Jag tror inte på det levnadssättet.
Men det är inte så lätt att leva anorlunda. För när väl huset är städat och tillpiffat, rabatterna planerade och utekrukorna på plats finns inte så mycket ork till det gemensamma. Kanske behöver man tänka tvärt om och börja med det gemensamma?…
Inte brydde sig min mammas generation särskilt mycket om hela trädgårdens skick eller om alt i huset var nyrenoverat… det viktiga var att det fanns kaffe, en plats för andra att känna sig välkomna och öron som lyssnade. Dit vill jag. Problemet är bara att jag samtidigt även vill ha fint ute och inne.
Det går inte riktigt ihop.
Hörde på en intervju av Jacob Collier om Youtube var nytt. De flesta som lade ut något på den nya plattformen gjorde det för att bidra. Ge vidare kunskap så andra kunde få del av den. Nu tycks ett skifte ha skett, där det snarare handlar om ”hur kan Youtube vara till min fördel?” och ”vad kan jag tjäna på att vara där?”. Och inte bara YouTube. Min upplevelse är att stora delar av vårt samhälle fungerar på samma sätt. Det skrämmer mig och jag vill en motaktion! Jag vill inte att mina barn ska växa upp och bara tänka JAG, MiG, MiTT. Ensam är inte stark. Starka blir vi tillsammans! Och det är tillsammans vi bygger bra!
Tillsammans kan vi bygga en familj som blir bra för alla, tillsammans kan vi bygga en by som blir bra för alla och tillsammans kan vi bygga ett samhälle som blir bra för alla.
˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚
En ensam blomma kan för all del stråla i sin ensamhet, men den kan aldrig bli en äng där bin och andra småkryp trivs.
En ensam blomma bryts lätt av i blåsten, där många kan stötta upp varandra.
˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚˜˚
Jag tänker även på allt prat om att hitta sitt livskall eller sin dröm för att sedan under sin livstid uppfylla den. Tillskillnad från att vara del av något större som började innan mig och kommer fortsätta efter mig…
Det blir ganska stor press på ett liv och mycket självcentrerat….
Nu är ju jag en utav de som drömmer mycket och gärna, men tänker ändå att det finns något vackert i att vara del av en större helhet. En länk i en kedja. Min vision, min dröm kan vara en liten bit av en större mosaik där även din vision och din dröm finns med. Och tillsammans kan våra drömmar bli till en hel trasmatta där många kan värma sina fötter och flera färger få plats.
tillsammans kan våra drömmar bli till en hel trasmatta där många kan värma sina fötter och flera färger få plats.
Det finns en liknelse i bibeln om att vara del av en kropp, där alla delar hör ihop. Pratar vi om kroppen blir det rätt tydligt att en ensam finger inte klarar sig så bra. Eller för den delen, en ensam hjärna utan resten av kroppen. Vi behöver varandra! Det blir även tydligt att när en del skadas, så påverkas hela kroppen. Alla som haft tandvärk vet att det påverkar trots att det bara är en liten tand. Och om en del har något att fira kan hela kroppen fira. Det rymmer så mycket klokskap! Ett samhälle, en jord, en by, en familj. Att vara del av en kropp är vackert, men jag tänker även att det inte är valbart.
men jag tänker även att det inte är valbart.
Vi tillhör samma jord vare sig vi vill det eller inte. Det jag gör åt miljön här påverkar inte bara mig utan människor långt borta och flera generationer bort. Jag är en länk i en kedja och behöver därför agera som del av en kedja.
Det får mig att tänka på mikroaktioner. Hur kan jag finnas i min byggd? Vad kan jag bidra med i mitt sammanhang? Är jag beredd att skippa min egen rabatt för att göra fint på den gemensamma skolgården?
kanske är jag inte riktigt där än… men jag önskar att jag vore.
/🌻
I din blick blir jag till
Efter en dryg vecka med influensa kom jag äntligen ut på promenad igen. Jag gick runt tjärnen bakom huset när jag plötsligt i en backe fick syn på min skugga. Så gick solen i moln och skuggan försvann. Fascinerad stannade jag för att följa hur solens strålar förändrade min skugga. Ju starkare sol, ju tydligare skugga och då slog det mig att det gäller även livet i stort.
˜º˜º˜º˜º˜º˜
Vi blir till i varandras blickar!
Hur vi ser på varandra spelar roll.
Hur vi talar om varandra …
.. och till varandra.
Genom livgivande blickar och ord blir vi till.
Mitt ”jag” blir vackrare när du ser vänligt på mig, liksom ditt ”du” blir vackrare när jag talar kärleksfullt dig.
˜º˜º˜º˜º˜º˜
Framförallt blev det tydligt för mig att jag vill leva i Guds blick!
Det är först där mina konturer blir tydliga.
I Guds blick blir jag till.
˜º˜º˜º˜º˜º˜
I hans kärleksfulla ögon blir ett bortglömt lingon bland alla blad, en spännande skatt!
˜º˜º˜º˜º˜º˜
I hans blick blir en gammal sliten stolpe vacker,
med sina sprickor som berättar en historia.
En berättelse om många vindar och dagar av sol och regn.
˜º˜º˜º˜º˜º˜
För att uppfatta hans blick behöver vi ibland stå stilla och vänta tills vi ser våra konturer ta form.
˜º˜º˜º˜º˜º˜
Ibland innebär det att sluta gömma sig och vara sann. Vara ärlig med sina styrkor och tillkortakommanden så hans ljus kan lysa in i skrymslena. För sanningen gör oss fria.
Så låt oss denna veckan se på varandra med vänliga ögon. Och låt oss leva i hans blick ,där alla våra nyanser får plats.
/🌻
Skönhet jag upplevt under veckan och förundranseffekten
För mig har skönhet alltid varit viktigt. Att hitta skönhet och omge mig med det vackra. Det är en anledning till att jag vill visa er skönhet jag upplevt under veckan.
Men det också så att efter en olycka för drygt 5 år sen är skönhet livsnödvändigt för mig. Under olyckan skadades ryggen så att jag inte kan dansa mer och sen dess leva jag med ständig smärta. Så under flera år har därför skönhet även varit en överlevnadsstrategi. Att hitta skönhet och välja att fästa blicken där. Jag ville inte att smärtan skulle ta över min värld, ville få en motvikt mot hopplösheten som smög sig in i mitt sinne. Därför bestämde jag mig för att ge skönheten utrymme. Varje dag skulle jag upptäcka något vackert. Varje vecka skulle jag skriva ner något jag njutit av. Jag gav mig själv uppgiften att medvetet använda olika sinnen. Om jag en dag fokuserade på något visuellt- kanske en vacker struktur i tallens bark eller en färgkombination ville jag nästa dag använda hösel – som asplöv som dansar i vinden eller känsel- att klappa men mjuk katt. På så sätt övade jag upp mina sinnen att vända sig mot det vackra.
skönhet som själens naturliga näring och Guds skugga
Gabriela Mistral beskriver skönheten som ”själens naturliga näring”och ”Guds skugga” i sin dikt skönhetens 10 budord. Vackert beskrivet! Jag tror att att själen behöver god näring och jag vill gärna leva i Guds skugga.
Dikt av av Gabriela Mistral “Skönhetens 10 budord”
- Du ska älska skönheten som är Guds skugga över universum.
- Det finns inte gudlös konst också om du inte älskar skaparen bekräftar du honom genom att skapa efter hans mönster.
- Du ska inte utge skönheten som lockbete utan som själens naturliga näring.
- Du ska inte bruka den som förevändning för vällust eller fåfänga utan som helig tempel tjänst.
- Du ska inte söka den på marknadstorgen eller på Dem bjuda ut ditt verk ty skönheten är jungfrulig och den som finns på marknadstorget är inte hon.
- Hon ska stiga från ditt hjärta till din sång och du ska först ha renat dig själv.
- Din skönhet ska också heta barmhärtighet och trösta människors hjärtan.
- Du ska utge ditt verk som om det var ditt barn och låta det få liv av dina egna dagars blod
- För dig ska skönheten inte vara sövande opium utan ädelt vin som eldar dig till handling ty om du underlåter att vara man eller kvinna underlåter du också att vara konstnär
- Från varje skapelse ska du avlägsna dig med blygsel över att den inte nådde upp till din dröm.
Kraften i skönhet är så stark att den kan absorbera oss och förändra vårt sinne och sättet vi ser på livet, varandra och oss själva. Nu mer är skönhet en stående punkt i min almanacka där jag varje vecka skriver ner skönhet jag uppfattat och upplevt. Genom att sätta ord på det vackra blir det tydligt för mig hur mycket skönhet som finns. Precis som man ser röda bilar överalt om en vän just köpt en ny röd bil. Inte för att det blivit fler röda bilar utan för att man själv uppmärksammat de röda bilarna på ett nytt sätt. Dessutom kan jag plocka fram almanackan och läsa för att påminna mig själv de dagar det är svårare att uppfatta det vackra.
Så här kommer några av mina skönhetsupplevelser från denna veckan.
den intensiva färgen av tulpaner på bordet 
dela pianopall med min son medan vi spelar tillsammans 
glädjen i att hitta den första krokusknoppen 
doften av avverkat virke 
vänner som träffas trots distans 
värmen från ett nyvärt ägg 
små daggdroppar på modig snödroppe 
känslan i fötterna att gå på min skogsstig medan ögonen tar in alla nyanser av grönt Skönhet kan väcka förundran
Inte nog med att skönheten kan ge riktning åt stegen och ljus i sinnet. Skönhet kan även väcka förundran! Vid förundran handlar det inte om behov av att förklara eller förstå utan just att inte veta, bara uppleva. Förundras och det är mer än nog!
Det finns t.o.m forskning som visar att nervbanor kan lagas, stress kan minska och man blir snällare av förundran. Är inte allt det sådant som behövs i vår vardag och värld?! Tänk om vi med skönhet kan väcka förundran och vara med och skapa en snällare värld!
I boken Förundranseffekten av Katrin Sandberg och Sara Hammarkrantz kan man läsa mer och de spännande effekterna av förundran. Läs den vet ja!
Nedan är några intervuer med Katrin Sandberg och Sara Hammar
https://www.kropps.se/forundran-gor-dig-smartare-snallare-och-mindre-stressad
https://kurera.se/forundrans-9-halsoeffekter
Själv har jag fått uppleva förundran som den bästa smärtlindringen.
Så skönhet är inte bara yta eller grädde på moset. Jag tror att skönhet är livsviktig, allvarlig och alldeles, alldeles underbar…
vad har du upplevt för skönhet idag?
/🌻
Att välja innebär att välja bort
”Det går inte att både äta kakan och ha den kvar” brukar man ju säga och jag tänker att det gäller på många områden i livet…
…att välja något innebär att välja bort något annat.
Jag kan inte både vara uppe sent och få en lång natt sömn. Det går inte att vara på utflykt och städa huset samtidigt.
Jag kan inte båda ligga stilla och läsa en bok och samtidigt ta en springrunda.
”Ha!” kanske du tänker, – ”det kan jag visst! jag kan LYSSNA på en ljudbok medan jag springer och se där, två flugor i en smäll!”
Men då läste du inte helt noga vad jag skrev. Så jag skriver igen: Jag kan inte både LIGGA STILLA och LÄSA en bok samtidigt som jag springer en runda. Det där ”multitaskandet” som vi hyllat, alla flugor vi ska smälla samtidigt, jag tror inte att det leder till något gott. Det är som att hela samhället är med i en tävling- ”den som gjort mest när den dör vinner!”
Jag vill inte vara med i den tävlingen.
Jag vill leva, inte vinna! Jag vill välja, inte maxa.
Men för att välja innebär det att man måste välja bort. Och det kan vara svårare än man tror… det kräver att jag ställer mig andra frågor.
-Vad är jag beredd att välja bort för att nå det jag väljer?
Som att ställa in avstånd på kameran. Allt får inte plats i bilden. Vad är jag beredd att välja bort för att kunna fota det jag vill..?
För mig blir många saker tydligt i konsten. Under improvisationer kan jag och mina medmusiker göra snäva begränsningar, välja några få toner eller rytmiska fraser. Välja bort alla andra till förmån för just dessa, så att dessa valda får utrymme.
På så sätt är jag både mer varsam med dessa valda toner och ser att de faktiskt kan skapa en hel låt alldeles själva och att den låten blir bättre än om jag använt fler toner.
Men det är även skrämmande att välja bort. Vi är så vana vid att ha tillgång till allt samtidigt. Semlor redan innan jul, jordgubbar i februari och hela världens nyheter i min mobil. Tänk om jag väljer bort fel?
När jag väljer något behöver det få utrymme.
Så vad behöver jag välja bort idag för att livet ska få det utrymme det behöver?
/🌻
En kärlek som aldrig tar slut…
Idag är det alla hjärtans dag.❤️🧡💛💚💙💜
Tänker på alla hjärtan som bultar och slår och alla hjärtan som gått sönder. Alla hjärtan som väljer att älska, trots allt och Ditt hjärta.
I Jer 31 står det att du älskar oss med evig kärlek. Du älskar först, långt innan mig, och när jag inte orkar älska så älskar du ändå. Din kärlek är inte beroende av våra omständigheter. Den ändras inte efter våra prestationer eller oförtjänster. Oavsett var vi är i livet, oavsett våra misstag och svagheter, oavsett våra vinster och styrkor så är Din kärlek konstant och orubblig, som berget.
Din kärlek har alltid funnits och kommer alltid att finnas.
Ditt hjärta får bära allas våra hjärtan.
Det sägs att rymden ljuder av toner. Jag tänker det som din sång. Hur du sjunger över mig och oss alla. Sjunger en sång av kärlek, nynnar en visa till frid, trallar oss hopp, eller som det står i Ser 3:17 ”… rejoice over you with singing.”
I psaltaren 139 står det att du känner hela mig och vet allt jag tänker. Du omsluter hela mig och hela jag får vara i din hand. Det är stort, jag har svårt att greppa det.
Du älskar oss genom allt!
”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varenda” 1 Joh 4:11
/🌻
Samla inspiration för nya projekt
Under 10 minuter om dagen i 10 dagar samlar jag ny inspiration.
Jag är med i en grupp där vi uppmuntrar varandra att under 10 dagar 10 minuter om dagen samla inspiration. ”Kickstart your art” heter det.
Det fina är att man kan använda det här sättet oavsett vilken konstform man skapar i.
Första dagen: handlar om att skriva ner allt som inspirerar. Jag hade ynnesten att sitta på ett cafe med cappucino och grillad macka. (Trots att det tog 40 minuter att ta sig de 20 meterna från bilen till cafet var det helt klart värt det!)
Mörkt trä, svarta detaljer, surr från radio och småprat vid borden runt om mig gör mig gott.
Kanske är det första steget, att hitta platserna, miljöerna där man mår gott och tankarna blir inspirerande.
Cafe är en sådan plats för mig. Eller för all del, en klippa nära andra människor där jag kan sitta bredvid och skriva. Tillsammans, men ändå själv.
Det här tillfället satt det en kol-konstnär vid bordet bredvid mig. Han tecknade och jag skrev. Kvinnorna vid bordet framför småpratade och servitören plockade lite lagom mycket. Allt samman gjorde att jag kände mig omgiven av rörelse, kreativitet, hemtrevnad och vila på samma gång. Det gör gott för för själen. Jag satt kvar och njöt tills det stängde.
När man skrivit ner sin mindmap är det dags att se efter mönster. Det är roligt! och intressant! Vad har samtal vid ett annat cafébord gemensamt med sagor eller en god bok?
berättelser
Jo, berättelser! Visst är det underbart med berättelser! De vi berättar för varandra, de vi läser , de vi ser och de vi själva berättar. Berättelser är en stor del av min inspiration till musik, dikter, danser och tavlor.
Nästa dag gäller det att gå runt och leta visuell inspiration. Jag gick till skogen och runt i huset.
repetitiva mönster
stenar på rad 
kristaller på rad 
prickar i glas 
tallens bark 
flätor och hål stickning 
björkens ränder Det är något rogivande med det repetitiva. En sten, är en buckla i stigen men flera efter varandra skapar ett rogivande blickfång. Liksom en musikalisk räka kan vara fin men får den utvecklas till flera återkommande figurer skapar det struktur och lugn åt låten. En ensam länk är just ensam, men tillsammans med flera blir de en en stark kedja.
blandade linjer och olika struktur
diagonalt streck (björkstam) mitt i småmönstrad mossa 
rak fälld sly och mossbeklädd brokig stam Visst är det spännande med linjer och mönster! Framförallt när de blandas. Mycket struktur och något rakt rätt igenom som björkstammen i mossan, granslyn bland nävern eller en enkel melodi över bubblande ackord.
blommor
blomma på kruka 
stubb-blomma 
tovad blomma på lampskärm Jag blir så glad av blommor! Speciellt den här typen med bulliga kronblad runt en mitt! Likt blommor man ritar som barn. För mig inspirerar de till lek och frihet.
grön grå brun i olika nyanser
grön mossa 
annan grön mössa 
mörka gångar av myror som vandrat mellan bark och stam, som gömda herioglyfer 
gråbrun granstam 
mild gröngrå nyans 
brun tallbarkbit Jag älskar färg! Starka färger som gul, röd, grön och cerise men så här i februari är det något speciellt med med det mjuka grön-grå-bruna. Ett vardagligt lugn. Tittar man noga är det många nyanser gömda där i lugnet och kanske är det just det dova som gör att man gärna tittar länge för att ta in skiftningarna.
Blev du sugen på att själv leta inspiration? häng på vet ja! vill gärna höra vad som inspirera dig!
Du kanske också gillar
Skönhet jag hittat under veckan som gått
Skönhet jag upplevt under veckan och förundranseffekten
En tavla blir till eller lek med färg och form
Under någon veckas tid har jag målat den här tavlan. En akryl på canvas. Jag har inte bestämt mig än om den är klar eller inte. Den behöver vila några fler dagar först…
Jag tycker att det är väldigt roligt att måla! Som en enda lång lekstund.
..och mycket mindre adrenalinpåslag än monopol…
Måla och komponera liknar varandra. Jag kan leka/skapa, sedan backa och se efter vad det blev. Under flera dagar kan jag återkomma till tavlan, lägga på lite mer färg här, lite annan struktur där, vända den upp och ner för att få nya perspektiv.
Den växer fram mellan skapande och betraktande.
Men målande skiljer sig från att sjunga en improvisation, eftersom sångimprovisationen bara sker i stunden. Under en improvisationsstund kan jag inte ta ett steg tillbaka för att höra vad det blev och förändra. Nästa låt jag sjunger är en ny.
Man kan säga att de olika skapande processerna kompletterar varandra mycket bra!
Det jag tycker om med akryl är färgernas intensitet.
Att det går att variera konsistens, struktur och nyans så mycket.
Jag tycker även själva målandet är roligt. Färgen inbjuder till lek. Akvarell är mer allvar och kräver mer tekniskt kunnande. Men i akryl kan man måla över och ändra hur länge som helst. Akryl passar även bra att måla med alternativa saker. Som händer, spatlar, kontokort…
då blir det lek…..
……..och i leken kan allt hända!
Jag tänkte ta er med så ni får se hur den här tavlan blev till…
Först väljer jag storlek på canvas. Har inte så stort utbud hemma så jag får välja bland de som finns.
Den här gången blev det en vit 30×40 cm.
Jag bestämde mig för kontrast-färger blått ( ultramarin & brilliant blue) och gult (azo yellow medium & azo yellow lemon), med lite olika blandade nyanser och så vitt. Själva blandningen av nyanserna är njutbart i sig. Att se hur nyanserna ändras av bara en liten klutt av tex burnt sienna.
Färgerna målade jag med svamp och kontokort för att få intressanta nyanser, mjuk struktur och lek!
Det var allt jag målade den dagen…
….nästa tillfälle målade jag med med pensel och plastfolie tillsammans med mer färg.
Intressant att se hur kulörerna på fotona ändras beroende på tid på dagen. I det här rummet finns det fönster i tre väderstreck så man får mycket dagsljus när solen är uppe och bara lampljus när solen gått ner.
Under tiden jag målar vänder jag canvasen åt olika håll för att få nya perspektiv och vinklar.
Inser nu att jag borde tagit fler foton! (note to self..)
och så fika paus, den första utomhus för året.
och promenad i skogen.
Målade lite till. Funderade mycket på övre partiet och den högra översta gula fläcken.
vände och vred.. mer blått mindre gult. Flyttade fälten. Höll fram bitar för att se hur en förändring skulle bli innan jag målade på canvasen.
Sov på saken och lät tavlan stå framme i olika typer av ljus, morgon, dag kväll.
och så det färdiga resultatet!
Jag skulle bli mycket glad av att höra om den här tavlan väcker några tankar, känslor eller berättelser i dig?
/🌻
